Ingen ro och ingen vila.
Förra gången vi sågs var det mycket förberedande arbete tycker jag, detta inlägg är väl lite hur vi tog hand om det som förväntades av oss plus lite till.
Det kom matjord, den använde vi till att plantera all vår Pile samt vår blivande häck av sorten Rosa Rugosa. Pilen flätades och har till vår glädje tagit sig fint, det har även Rosa Rugosa gjort och växer så det knakar, kommer att bli super. Micke har gjort om våra tre djupa planteringslådor till några som är grundare men fler. Nu var det även dax att bygga muren som skall omgärda vårt orangeri samt pergolan. Muren var inga problem, underlaget var superbt förberett av vår grävare Jan men sen skulle ju muren förbehandlas inför kommande putsning och det var ingen lek men ingenting jämfört med själva putsningen, jag trodde Micke skulle ta ner skylten! Fy tusan va tungjobbat. Jag blandade murbruk för glatta livet och Micke putsade, han svor att aldrig komma nära murbruk igen...
Nåja, muren står där och vi lever båda två och det tackar vi vår lyckliga stjärna för.
Men det det var innan vi började med däcket/golvet till orangeriet, som kommer om tre veckor, jisses va vi är möra nu. Vad är det egentligen som händer när man blir äldre, jag har väl aldrig haft så ont i hela kroppen som nu, rumpa, leder, fötter you name it.........vi båda är överrens om att detta är det sista "stora jobbet" vi gör!!!
Jan kom med "borren" och fixade hål till alla träd, vi kunde väl aldrig tro att nyplanterade unga träd kunde göra sådan skillnad men boy hade vi fel, det blev sådan jätteskillnad så det var inte klokt, svårt dock att visa på bilder, det blir inte så effektfullt. Ja det var väl i stora drag det som hänt sen sistens, våra kroppar säger att det räcker fullständigt. Nästa gång vi ses och hörs har kanske själva orangeriet kommit.
